Livet efter

Låg låg LÅG........

2011-06-29T14:58:00.002+02:00

STRUL på jobbet. Jag har haft en INTENSIV termin på jobbet som på slutet innebar KONFLIKTER vilka ledningen VÄGRADE ta tag i! Sist blev jag överkörd när det gäller mitt schema till hösten. Då gick jag HEM. En timme tidigare. Jag kopplade in facket. Gjorde inte saken bättre. Ledningen vägrar ändra mina tider. När facket träffade min chef sa han att jag kan få en anmärkning för att jag avvek från jobbet för tidigt. Så nu har jag sjukskrivit mig själv denna vecka. Jag orkar inte jobba. När det är så här mkt STRESS runt mig blir jag LÅG. Då gör sig min ADD extra påmind. Det är grymt jobbigt att vara låg, framförallt att jag då inte fixar att vara en närvarande mamma....vilket ger dåligt samvete...

Två concerta...

2011-05-04T08:47:00.002+02:00

Idag tog jag, efter resonerande med min sjuksköterska på Affektivt Centrum, 2 concerta, 36 mg. Känns faktiskt ok i huvudet...fasen vad trött jag blir på mitt huvud o mina signalsubstanser ibland!! Jag AVSKYR att vara låg och inte förmå mig själv att ta tag i något!! Att bli sittandes och ångesten mal runt...USCH. Men som sagt, idag känns det bra. Just att känna frid i sinnet är så viktigt för mig efter åratal med ständig ångest över att inte orka ta mig för enkla saker.

Sjukskriven...och låg :(

2011-05-03T13:03:00.003+02:00

Är sjukskriven för förkylningsastma. Börjar jobba igen på torsdag. På förskolan. Som jag för närvarande är hyfsat less på. Har varit hemma i 2 veckor...!! Idag är en jobbig dag. Jättelåg. Jag hatar att vara låg. Ni som vet hur det är förstår vad jag menar...jag som trodde concerta skulle hjälpa mot detta. Får nog trappa upp imorn o ta två.

O ute är det grått. Precis som inne i mitt huvud idag :(

Bipolär...och/eller ADD??????????

2011-04-27T10:37:00.002+02:00

Läkare!! Jag går på affektivt centrum på St görans sjukhus. Det är rätt bra där. Dock är jag nu inne på min FJÄRDE läkare! Det är skit. De 3 första sa att jag har Bipolär sjukdom 1 och nu säger ADHD "experten" att jag bara har ADD!!!!!!!????????? Fattar ingenting. Ska dit nu på måndag pga av att jag krävt en noggrannare utredning. VAD har jag? Skitläkare. Nu äter jag mediciner för både Bipolär 1 och ADD. Mår bra på dem så jag fortsätter med dem. Lamictal, cipralex och concerta är nu min dagliga dos...

Suck. Har även två söner, 7 och 13 år, med trolig ADHD diagnos...

Älskade DU, mina fina bror...

2011-04-20T11:08:00.004+02:00

På söndag är det 3 år sedan du dog. Det känns både som om det var igår och samtidigt evigheter sedan vi sist sågs...herregud vad du fattas mig. Det gör så ont. Du finns i mina tankar VARJE dag. Önskar så att vi fick ses igen. Varför? Livet är så ORÄTTVIST.

Älskade du, vi ses igen. På andra sidan.

R.I.P. Johan. Min fina lillebror.

/Cia, din syster

Denna bok rekommenderas varmt!

2011-04-11T19:47:00.000+02:00

LCHF

2011-04-11T08:37:00.002+02:00

Nu startar jag. LCHF enligt Ulrika Davidsson. Det tror jag på. Jag har hennes kokböcker. Att gå ner i vikt med kolhydratrik kost är lönlöst! Det går inte!! Så nu är LCHF det jag måste prova. En kollega kör det så jag hakar på henne.

Blogga-Skriva...

2011-04-07T19:45:00.003+02:00

..är för mig ett sätt att ventilera det jag är med om. Har slutat blogga i perioder men saknar det efter ett tag. Att få SKRIVA. Om det jag tänker på. Det ger mig så mkt. Just att få ner tankar på pränt gör allt mkt tydligare för mig. Jag har startat en annan blogg med, en inredningsblogg, men den blir för ytlig för mig så där skriver jag inte nu. Jag lägger in bilder där ibl och kikar in i andras fina inredningsbloggar. Men det är här jag SKRIVER! Cecilia

ADD

2011-04-06T21:03:00.000+02:00

Jag har ADD. Känns bra att veta. Det har jag iof misstänkt länge. Berättar mer sen.

Slut...

2011-03-15T17:37:00.002+01:00

Har just nu inga krafter. All energi är borta. Att arbeta som förskollärare äter upp mig. Jag fixar det inte längre! Alldeles för många intryck på dagarna...ungarna drar o sliter i mig, har kollega som smiter undan, stökiga barn i gruppen...etc etc.

ADHD...jag? Jo, jag tror det. Ska tillbaks till läkarn snart. Blir skönt. Att få sitta ner o prata om MIG och hur JAG har det. För vem annars frågar, hur jag egentligen mår???

Tillbaks...

2011-03-08T10:02:00.002+01:00

Behöver skriva om det jag genomgår nu. Utredning för ADHD. Känns både och. Vill inte äta medicin för det...någon av er som äter tex ritalin? För det är väl det man tar?

Annars är mitt liv ok. Mår bra. Idag hemma med mina två söner. Sjuka. Ska städa. Just det. Är jag hemma en hel dag TÄNKER jag att jag ska städa sen fastnar jag på vägen o sen har jag iaf inte städat...jättejobbigt, att ha intentioneroch vilja göra ngt men sen inte få till det...suck.

Cia

BOK

2010-12-03T12:55:00.001+01:00

Kommer så småningom göra en bok av denna blogg. Som minne...

Asluta?

2010-10-09T12:18:00.002+02:00

Hej,
jag har nu bestämt mig för att i januari avsluta min hemsida. Jag har så mkt på gång i mitt liv nu att jag måste prioritera. Det kostar pengar att ha hemsidan. Jag vet att den gör nytta men min tanke är att engagera mig mer utåt i framtiden när det gäller suicidprevention. Även kommer jag skriva en bok utifrån mina erfarenheter. Det är mina tankar just nu.

Ha en fin lördag! Fånga dagen. Det är IDAG livet är. Inte igår eller imorgon....

2010-10-03T20:16:00.002+02:00

Visst är det en vacker bild? Jag mår bra av att se vackra saker, blommor, växter, mina rosor, tavlor, vacker natur, mina barn...jag blir varm i hjärtat av mina barn. De finaste för mig.

Annars är jag just nu rätt låg på min skala...haft så mkt på gång en längre tid, jag har varit intensiv, aktiv, engagerad o sen kommer det som ett brev på posten...DEPP. Usch! Inge kul. Har sagt upp mig från montessorikursen. Det blir för betungande. Näe, nu ska jag varva ner, börja på noll, IGEN. Alltid IGEN. Jag kämpar med min bipolära sida av mig själv.

Vi Som Mist I Suicid

2010-10-02T10:38:00.000+02:00

Läs gärna min hemsida www.vsmis.dinstudio.se

/Cecilia

Hemma

2010-09-27T11:34:00.002+02:00

Risig, hosta, feber...suck! Typiskt, varje höst efter semester blir jag sjuk. Jobbar på förskola med snoriga barn. Jag måste nog göra ngt annat. Orkar inte mer. Tungt jobb. Har arbetat som förskollärare sedan 1995! Kanske dax att gå vidare? Jag vill ha eget företag. Det är min dröm! Får se. Just nu har jag börjat som oberoende återförsäljare åt www.foreverliving.se toppen! Så bra produkter, framförallt drycken. Min mage mår mkt bättre, min hud är finare. Ska beställa produkter idag. Har "må bra" kvällar framöver med nya kunder, spännande!

Min bror

2010-09-05T16:38:00.002+02:00

24 april 2008. Då dog du ifrån oss. Din kamp och din smärta var borta. Du fick frid. Vårt liv förändrades för alltid det ögonblick vi fick veta att du var död. Vi hade kämpat med dig, för dig, i två års tid. Även vi, liksom du, var totalt slut. På energi och ork. Ändå trodde vi ju att det till slut skulle vända. Ditt dåliga mående. Att du skulle må lite bättre. Men du orkade inte mer.

Jag tänder ditt ljus varje kväll. Du är med mig varje dag. Önskar så att få prata med dig igen...

/Din syster Cia

Perfect home

2010-06-20T11:48:00.003+02:00

Håller på o ställa upp min visningskollektion. Kommer några månd o tisda som vill beställa! Kul! Det är verkligen roligt o arbeta extra med detta. Arbetar som förskolläare 80& o med detta 20&. Toppenbra!

Kika in på http://www.perfecthome.se/ ni som vill köpa ngt köpa ngt maila mig på apelsin03@live.se Vill än så länge inte skriva mitt riktiga namn här...måste kopiera bort det gamla i min blogg först. Håller på o göra böcker av mina bloggar. För min brorsdotter att läsa då hon blir vuxen. Om hon vill. Har gjort en bok av min första blogg. Mkt smärta men vill ha det kvar. http://www.solentro.se/

/Cecilia

Tillbaks...

2010-06-19T11:37:00.002+02:00

Skriver igen. Vill skriva. Om det som händer i mitt liv. Vad jag gör. Sånt vill o behöver jag skriva om här. Mitt sätt att ventilera! Att blogga. Kommer skriva om allt o inget. Stort o smått.

Säljer nu www.perfecthome.se tex. Jättekul!!

Saknaden efter lillebror finns hos mig. Men den tar inte över längre. Jag kan leva nu. Må bra. Han har frid nu. Han är med mig ändå. Han ger mig styrka. Att våga leva. Det är jag tacksam för.

/Cecilia

Kalas

2010-05-02T20:02:00.002+02:00

Maken fyllt 43 år. Släkten var här på kalas idag. Trevligt. Skönt när det nu är över. Frid i huset!

Har haft ngt magkör i flera dagar. Vet inte vad det är. Ska till läkarn imorn.

Det var nog allt just nu.

Behöver skriva...

2010-05-01T11:25:00.002+02:00

Jag har några dagar känt ett behov av att skriva här igen...har inga ord kvar att skriva på vsmis. Jag har skrivit klart där just nu. Behöver ta hand om mig själv. Orkar inte hjälpa andra. Ja, så är det. Hjälpandet har tagit för mkt plats vilket gör mig helt slut. Paus.

Har fysiskt varit mkt sjuk under vårvintern. Varför? Vet inte. Kanske kropp o själ som säger åt mig att stanna farten? Jobbar 80% nu. Fullt tillräckligt.

Ensam. Känner mig ensam. Har ingen att prata med. IRL har jag tappat bort vänner under livets gång. I så många år har mitt liv varit fyllt av KAOS. Nu har jag fått bipolär sjukdom. Vilken jag iofs haft alltid...Sjukdomen gör mig emellanåt väldigt osocial. Behöver vara ifred då deppigheten besöker mig. Vem orkar vara vän med ngn som bara orkar höra av sig/ses några gånger/år? Vet inte. Har mest min familj o mina föräldrar. O mina kollegor. På ett sätt får jag det sociala tillgodosett på jobbet ändå. Har ett väldigt socialt arbete. Så väl hemma väljer jag ju att vara bara hemma med familjen.

Uppehåll

2010-04-07T20:47:00.002+02:00

Jag kommer göra uppehåll här på bloggen. Hur länge vet jag inte. Att blogga har varit mitt sätt att andas sedan min bror dog. Nu andas jag själv igen. Ert stöd har varit ovärderligt. Nu måste jag gå vidare. Jag fortsätter arbeta med hemsidan www.vsmis.dinstudio.se jag finns även på mail vsmis@live.se om någon vill nå mig.

Ta hand om er.

2010-04-03T13:15:00.000+02:00

GLAD PÅSK till mina vänner här!

Kram Cecilia

Risig...

2010-03-30T09:08:00.002+02:00

Huvudvärk. Vet inte varför. Haft det ett tag. Illamående. Tror det kan vara lågt blodvärde. Haft det tidigare med samma symtom. Måste äta blutsaft. Kanske därför jag känt mig låg nu ett tag?

Annars saknar jag just inspiration till det mesta...

Hur har ni det?

Kram Cecilia

På väg ner

2010-03-27T10:12:00.004+01:00

Jobbet är inte lika inspirerande längre. Har haft en längre period av bra mående, tänkt att NU går det ju bra. Men icke...ner ska man tydligen IGEN. Jag avskyr det. Min hjärna som trasslar, min sorg som äter mig. Jag orkar inte. Vill inte. VILL INTE MÅ SKIT. Det börjar med att det inte är lika kul att gå till jobbet. Känns rätt meningslöst att vara där. Inte lika intresserad av vad det står i DN. Vill vara ensam. Inte intresserad av att laga mat, till mina barn. Blir mer lättirriterad. Blir mer ofokuserad på jobbet. Drömmer mig bort små stunder. Känner mig grå inuti. Känns ledsamt inuti. Inget gör mig riktigt glad. Så börjar det när jag faller ner...igen. Känner så väl igen det.

Jobba med barn, orkar inte, orkar inte ha koll på dem. Medans kollegor sitter på möte o pratar om det o det barnet som ju är så o så så sitter jag där som ett tyst frågetecken. Jag har inte förmågan att fånga upp 24 olika barns sätt att vara helt enkelt! Jag mäktar inte med det. Trodde ett tag att jag var på banan igen...men nu vet jag inte längre. Jag tror min grej vore ett lugnare jobb. Att inte alltid ha 24 bollar i luften.

Sorg och saknad. Det äter mig. Saknaden är fruktansvärd. Att aldrig mer få ses...fasen oxå. Sorgen över att bror inte fick hjälp att orka leva. Att han aldrig får se sin dotter växa.

Mamma. Jag säger/hon hör att jag inte är på topp just nu. Hon blir OROLIG. Kommer ut hit med tulpaner, sydda gardiner..."nu blir du väl lite gladare? Nu känns det väl bättre?" undrar hon oroligt. Stackarn! Att ha två barn med psykisk sjukdom måste var grymt jobbigt att hantera. Bror som dog, hade troligen tourettes syndrom, bipolär sjukdom och/eller schizofreni..... O jag som fått bipolär sjukdom. Jag förstår att hon OROAR sig. Fy fan. O jag oroar mig för MINA barn, min brorsdotter. Den här skiten ÄRVS ju vidare...

Näe, just nu mår jag mer ner än upp.

Hej mina vänner

2010-03-22T19:37:00.001+01:00

Hur har ni det?

Jag mår ok. Trött efter en lång dag på jobbet. Haft en dust med minstingen nyss...nu har han lugnat sig.

Ta hand om er.

Cecilia

Lördag

2010-03-20T06:53:00.002+01:00

Vaknar tidigt.

Jag finner ro i att fixa o dona hemma. Vill ha ett vackert, härligt, mysigt hem. Vårt är i ständig förändring. Jag startade tillomed en ny blogg "ceciliashusohem" MEN jag insåg att jag inte kunde blogga om hemmet enbart. Har alldeles för mkt andra tankar jag vill få ut. Så det får komma här istället.

Kommer mig att fundera på det här med "homeparty", jo, jag har hittat, via en julmarknad min mor var på, ett norskt företag www.perfecthome.se som säljer vackra heminredningsprylar via homeparty. Har nu hittat även ett svenskt. Superfina saker! www.zbh.se

Cecilia

Besviken, sårad, kränkt!

2010-03-18T10:16:00.002+01:00

Känner jag mig. För ett tag sedan la jag in ett öppet brev till min kollegor i personalrummet, på bordet där vi lägger aktuella lappar. Skrev bla om hur jag tagit mig upp ur sorgen med ER hjälp. Hur jag nu arbetar för suicidprevention, berättade om hemsidan vi har...EN kollega sa ngt till mig efteråt. Efter någon dag var lappen borta. VARFÖR? Var det fel av mig? För utlämnade? För svårt ämne för dem?!! Jag förstår inte...vad tycker ni?

/Cecilia

Tillbaks...

2010-03-17T11:13:00.007+01:00

Kände ett tag att jag ville blogga om ngt mer ljust. Som mitt inrednings intresse...,men det kändes för banalt. Jag bloggar för att få ur mig ilska, frustration, KÄNSLOR. Då går det inte att blogga om soffor...

So i´m back.

Lyssnar på Takida "reason to cry". Gillar dem skarpt. Texterna...säger så mkt. Dessutom är ju Robban så läcker...åh om jag var 25 igen...!

Hemma sjuk idag. Feber...suck. Blivit mkt fysiskt sjuk på sistone, som att min kropp inte riktigt orkar. Den har varit utsatt för stress SÅ länge. Behöver åka bort, på SPA...sedan är min, under utredning förvisso, ADD jobbig nu. Får ena stunden massor med energi, måste bara göra det o det o det o det...sedan står jag där o kommer knappt ihåg vart jag började o utan att ha avslutat i princip något! Suck. Då är min man toppen. Han hjälper mig in på rätt spår igen...

Kram på er.

/Cecilia

Andra människors okänslighet

2010-02-26T13:09:00.003+01:00

Igår hade vi avdelningsmöte. Vi fyllde i ett frågeformulär ang ett barn som utreds. Frågorna handlade om hur barnet fungerar motoriskt, psykiskt mm. När kollegan som läste frågorna kom till psykiskt mående var det en fråga typ "är barnet snabb i tanke ord och handling? Skenar barnet iväg i ibland... " varpå hon kläcker ur sig "Ah! manodepressiv!!"varpå de två andra kollegorna skrattar...och där sitter JAG. Jag har manodepressiv sjukdom, eller som den numera kallas bipolär sjukdom. Det kändes konstigt/kränkande. Jag kände instinktivt först att jag ville försvara mig, att det absolut INTE är ngt att skratta åt. Men jag fann mig inte...jag lät det vara. Så hur mkt vi än pratar om psykisk sjukdom kommer människor alltid skratta åt det o göra sig lustiga över dem. Våra sjukdomar. Skrattar någon åt att en människa får diabetes?? Eller cancer?? Näe, jag skulle inte tro det.

Bilden är väldigt bra tycker jag. Mitt bipolära jag är bara EN del av hela mig. Kanske ska visa mina kollegor denna bild?!

Tisdag

2010-02-23T21:08:00.002+01:00

Det var ett tag sedan jag skrev här sist. Det är fullt upp att orka jobba, hinna med barnen, hemmet, maken och mig själv. Vilket jag ju inte gör! Jag arbetar 75% nu o det är tur även om lönen blir lite liten...jag försöker koppla av de dagar jag slutar tidigt. Sista veckan har både jag o barnen varit sjuka så då har det inte funnits egen tid. Så är livet.

Hur har ni det där ute?

Nu ska min 12 åring nattas vilket innebär en pratstund tillsammans, den bästa på dagen! Sen lyssnar han på lugn musik o somnar. Han har alltid varit mörkrädd o haft svårt att somna själv men nu har vi löst det med att ha ungdomstv rum på övervåningen, där jag sitter o tittar på tv medans han somnar själv i rummet bredvid.

Ta hand om er.

körkortstillstånd??

2010-02-16T12:43:00.002+01:00

Ska söka körkortstillstånd. Då måste jag fylla i om jag har psykisk sjukdom...jo, jag har bipolär sjukdom o äter Lamictal. De skriver att jag måste ha läkarintyg på om jag är lämplig bilförare. Jag mår ju som vanligt med min medicin! Vad nu vanligt är...jag fungerar! Måste prata med min läkare, till saken hör att jag ju har en NY läkare som jag aldrig har träffat...suck. Han dfår läsa i journalerna. Har någon av er erfarenhet av detta?

Min bror och min sorg

2010-02-10T21:25:00.002+01:00

Jag har nu haft en längre period då jag tänkt mindre på min bror. Innan tände jag ljus vid hans foto varje kväll. Glömde jag det mådde jag jättedålig. Jag stod ofta vid hans foto. Tittade, tårar föll.

Jag tror sorgen har olika skepnader. Den kommer alltid bo där längst in i mitt hjärta. Vissa dagar/perioder i mitt liv finns den där mer påtagligt, medans andra stunder vandrar sorgen en bit ifrån, jag håller den medvetet/omedvetet en bit bort. För att orka. Orka med MIN vardag, mina barn, mitt arbete, tvätten, huset...o mannen. Herregud, relationen till min man har verkligen gått på sparlåga länge nu. Men han är empatisk, väntar in mig.

SAKNADEN och sorgen skiljer sig tycker jag.

Jag saknar min bror. Hans fina sätt att le mot mig, skratta tillsammans som bara syskon kan, våra långa samtal, att laga mat tillsammans, VARA nära.

Sorg. Jag sörjer obeskrivligt djupt att min bror inte får/inte kan vara med längre. HÄR. I livet. Livet som kan vara så...underbart, jobbigt, roligt, spännande, svårt men alltid värt att leva.

Älskade fina du. Min lillebror. Du fattas mig evigt. Ända till universums ände o tillbaks.

För er som vill läsa...

2010-02-04T15:32:00.001+01:00

Innan denna blogg skrev jag en annan...där finns många inlägg om min SORG, hur det är att förlora en älskad lillebror. mycket smärta. www.minlillabror.blogspot.com

Hemsidan

2010-02-02T22:02:00.004+01:00

Min älskade lillebror sa "alla människor har en egen skyddsängel. De är runt omkring oss, vi kan inte se dem men de är med oss, nära". Därav ängeln här ovan...lillebror, du fattas mig. Evigt.

Fulica atra, jag menade kommentarer på hemsidan http://www.vsmis.dinstudio.se/ men som du skriver, Ludmilla får få kommentarer i förhållande till antal läsare...så det är bara att skriva vidare.

Lillasyster, min o systers hemsida: http://www.vsmis.dinstudio.se/ välkommen!

trött

2010-02-02T16:10:00.002+01:00

Det var några dagar sedan jag skrev. Nu när jag börjat jobba igen finns det inte lika mycket tid att blogga. Var sak har sin tid...

Jag skriver på hemsidan en del. Ibland känns det dock, VEM skriver jag för? Det blir sällan kommentarer...vad beror det på? Att få respons är det som driver en blogg/hemsida framåt. I alla fall för mig. Jag har börjat skriva där om barn/ungdomar med psykisk ohälsa. Det är viktigt för mig. Det är hos barnen vi måste börja. Se dem i TID. Så kanske vi kan undvika suicid i framtiden. Vi som arbetar inom förskola/skola behöver mer KUNSKAP om detta svåra ämne.

Vinterdag

2010-01-30T10:02:00.002+01:00

Hej på er!

Här är 18 minus, sol och massor med snö, härligt. Sitter vid fönstret o skriver, utanför ser jag våra två kaniner. De klarar dock kylan bra, värre på sommaren med värmen...

Köket blir mer o mer klart. Det är bra. Just nu är HELA huset ett stort kaos, rätt jobbigt för mig som ev har ADD problematik ovanpå min bipolära sjukdom...suck. Jag hittar ju ingenting! Jag tycker att jag lägger saker på bra ställen sen glömmer jag förstås efter två minuter VAR jag la dem.

Jag är psykiskt sjuk

2010-01-27T21:13:00.002+01:00

och därför vill var fjärde anställd INTE arbeta med mig, enligt artikel i dn! Det är ju inte klokt. Det gör mig arg, upprörd och djupt kränkt.

Jag har tidigare berättat om min kollega som fått diabetes. Hon pratar öppet om det, vi lyssnar, hämtar ngt socker om hon blir yr...jag vill kunna berätta lika om min sjukdom, hur den påverkar mig o mitt liv, hur jag lär mig leva med den. Vilket går. Jag är ju inte spetälsk direkt! Fasen oxå. Jag har berättat för två kollegor. Jag vill berätta. Det ska inte vara skämmigt! De lyssnade men de ställde INGA följdfrågor. Undrade inget. Det vart liksom tyst. Vad gör jag då? Min chef vet om det! Han vet allt...har ju träffat min läkare, fkassan etc. Det känns inte helt bra. Jag vart ju tvungen att "blotta" mig då...jag vill själv VÄLJA vem jag berättar det för.

Hur ska vi få till ett mer öppet sinne hos våra medmänniskor?? Jag vet inte...men när mina barn är vuxna o de eventuellt ärv detta från mig ska det banne mig se annorlunda ut i samhället.

Saknar bloggen!

2010-01-23T20:13:00.002+01:00

Här är jag igen. Behöver skriva. Mitt sätt att andas då livet är tungt.

Just nu är det lite för mkt i mitt liv. Vi renoverar köket(jag fixar allt runt om o maken gör köket...), jag arb 75% o är ej sjukskriven längre, känner att jag har börjat varva upp lite på jobbet av de lite längre dagarna. Det är inte bra. Försöker bromsa mig själv, vilket jag lär mig av KBT tanten. Jag har så lätt att ta på mig för mkt o sen fixar jag inte att genomföra allt...det är verkligen en balansgång.

Mitt ex har börjat med LCHF kost. Han tycker det är toppen. Så nu ska jag prova. Har provat allt...typ. Så nu får vi se.

Suck, nu bråkar ungarna! Måste gå. Natta minstingen.

Paus

2010-01-18T09:03:00.002+01:00

Jag pausar bloggandet.

Koncentrerar mig på hemsidan. Ska försöka få föreläsa via spes på tex polisutb, läkarutb. Vilket jag verkligen vill.

Kommer nog tillbaks så småningom. Tack för ert stöd jag haft här.

Kram

75%

2010-01-14T09:15:00.002+01:00

Idag jobbar jag 11.30-15. Skönt. På måndag ska jag jobba 75%. Inget sjukskriven. Det har jag bestämt själv. Min nya läkare på affektivt centrum har INTE hört av sig trots att jag sökt honom MÅNGA ggr. Grrr. Hade velat diskutera med honom vad som blir bäst...

Nytt år...

2010-01-11T08:56:00.004+01:00

Jaha, här har vi ett nytt år...undrar vad det har med sig. Till viss del tror jag på ödet.

Har nyss lämnat ungarna i skolan. Sitter här o tar en kopp kaffe o skriver. Skönt. Egen tid. Det är superviktigt för mig. Under ledigheten har vi varit nära varann. INGEN egen tid all. Det tar energi från mig. Att umgås. På fredag går min sjukskrivning ut. Vet inte hur det blir. Arbeta fulltid från måndag eller sjukskriven 25% ett tag till? Allt som hänt mig de sista åren har gjort mig helt slutkörd. Som att jag inte fixar stress mer. Det går bara inte. Jag får lära mig leva ett liv med pauser...

Innan min bror blev sjuk 2006 gick jag igenom en svår vårdnadstvist...har haft problem med exet i 11 års tid...DET har tagit/tar fortfarande mkt på krafterna. Jag får tampas med honom länge till...tills sonen blir vuxen? Dock mår sonen mkt bättre nu. Det är det viktigaste. Så redan innan bror blev sjuk o all oro med det var jag slutkörd psykiskt. Inte undra på att jag numera går på sparlåga.

Snart iväg till jobbet. Vill inte. Mkt skönare hemma här, i lugn o ro.

Jobbat idag

2010-01-07T21:11:00.002+01:00

Det gick bra. Inte så många barn o det var rätt roligt att träffas o prata igen. Vi började med att möblera om på avdelningen. Det blir bra.

Hemma renoveras kök. Jag har varit hos frissan idag, blev mkt nöjd. Nu ser jag lite piggare ut. För utvilad är jag INTE efter ledigheten! Köket har tagit all ork. Faktiskt avkopplande att komma till jobbet...o slippa målarfärg i håret.

Skickar många ombryende kramar till dig H. Tänker på Dig. Hoppas att det går bra på jobbet imorgon.

Ok med mig

2010-01-06T12:49:00.001+01:00

Jag mår ok. Har ont i magen...lite orolig. Måste boka gyntid. Suck. Alltid finns det ngt att oroa sig för...

Renoverar köket, det är roligt, det kommer bli fint!

Kram

Hej

2010-01-02T11:37:00.002+01:00

Nytt år. Samma saknad...har varit en jul i saknadens tecken. Gråtit mycket. Lillebror, du fattas mig.

Det är allt jag orkar skriva just nu.

Tung jul...

2009-12-28T21:03:00.002+01:00

Det blev en tung jul för mig. Lillebror fattades ännu mer i år. Förra julen var jag i chock ff och jag mådde pyton, levde varje minut med "han är död, kommer aldrig tillbaks"känslan. Nu har jag ju kravlat mig upp, jobbar, mår bättre...då kommer SAKNADEN ifatt. Svårt. Som att det finns plats för sorg o saknad när mina egna hjärnproblem är under kontroll(med medicin o terapi). Blir RÄDD att falla ner igen...har gråtit mkt i julhelgen.

Mamma fick en digital fotoram i julklapp. Fint! Bara det att underbara bilder på min bror rullade fram...då grät jag för att han inte fick LEVA längre, denna underbara kille. Sedan kom bilder på KISTAN. Det blev för mycket. Gick in på toaletten, panikångest. Grät...JAG VILL INTE ATT DU ÄR DÖD! Ekade det i mitt huvud. Resten av julaftonen minns jag knappt...

Hej mina vänner

2009-12-26T10:44:00.000+01:00

Pausar här över julhelgen. Tillbaks snart igen. Ta hand om er! Kram

Till Er

2009-12-23T14:56:00.005+01:00

Vill sända många ombryende tankar till er som läser här.

Jakob, jag undrar över hur du mår. Du vet att du alltid kan maila mig om du vill. Jag finns här. Varm kram till Dig.

Jenna, du kämpe! Hoppas att du får en fin jul med klappar o frid. Varm kram till Dig!

Syster, du har stöttat mig, mitt i din egen sorg, funnits där för mig nästan HELA vägen sedan min bror dog. Ditt stöd har varit ovärderligt! Hade jag inte haft dig hade jag inte varit där jag är idag. Helt sant. Att finna en medsyster, som förstår hur det KÄNNS att förlora en älskad bror, har givit mig känslan av "jag är inte ensam". Varm kram till Dig.

Dotter, all värme till dig. Din blogg o ditt stöd är värmande. Det du skriver i din blogg http://www.nollsuicid.blogg.se är livsviktigt. Fortsätt! Vi måste finna fler vägar att sprida din blogg/vår hemsida. Varm kram till Dig.

Leena, läser din blogg. Du skriver tänkvärda ord. Alla dina fina dikter...de ger styrka o eftertanke. Varm kram till Dig.

Till er andra som oxå läser, God Jul o många kramar till Er. Ta hand om er.

Julledig!

2009-12-22T16:29:00.002+01:00

Så skönt. Att få vara ledig med familjen. Minstingen o jag har nyss klätt granen. Den blev fin. Som ett litet smycke. En liten kungsgran.

Nu ska jag baka Ernst julbröd, mums!

Tänker på er och tänder många ljus för våra kära änglar.

Tillbaks

2009-12-21T15:14:00.002+01:00

Nu har vi fått igång en dator! Skönt. Idag har jag jobbat sista dagen, så skönt. Nu, lugn o ro. Ingen hysterisk jul, jag vägrar det! På julen vill jag känna frid. Vi har knytis, funkar jättebra. I år är vi hemma hos mina föräldrar på kvällen. På nyår åker vi ut till landet i skärgårn. Hoppas att snön ligger kvar.

Jag har köpt en jättefin marschallhållare som jag ska sätta på lillebrors grav på julafton. Det är så svårt att han inte längre kan vara med oss fysiskt. Jag har fortfarande så svårt att FÖRSTÅ att han är borta, för evigt. Att sorg o saknad "går över" är nog det värsta ord jag vet. Det går aldrig över. Aldrig. Jag får lära mig att leva med sorgen o SAKNADEN.

Älskade bror

2009-12-17T09:38:00.002+01:00

Du fattas mig så! Jag drömde om dig häromnatten. Det var en SÅ hemsk dröm...hade med din död att göra. Jag vaknade o grät länge...kunde inte somna om. Ville du säga mig ngt? Det var iallafall så att du började röra på dig efter du dött...reste dig...famlade runt o föll i mammas famn, som att du var i gränslandet kämpande för ditt liv. Jag frågade mamma "vad händer?" hon svarade "han kanske vill LEVA..." vi såg på o kunde INGET göra, o sen vaknade jag...

Jag fick inget avslut på drömmen...precis som jag ALDRIG får svar på alla mina varför. Du fattas mig så obeskrivligt. Det gör så ont. Jag har levt i chock så länge. Som att jag först nu mer o mer börjar se det eviga, för alltid, DU ÄR BORTA, inga kramar mer, inget gott skratt från dig, inget mer gott leende från ditt solbrända vackra ansikte...

Mycket i livet känns så futtigt nu. Sånt som många andra hakar upp sig på, upptar sin tid med.

Jobba...vill inte

2009-12-09T09:26:00.002+01:00

Jaha, nu är jag bättre o ska jobba igen. Vill inte. Måste gå dit. Inte bra att vara hemma/sjuk då tappar man farten...o vill stanna i det varma trygga hemmet. Men det är bara att ge sig på det igen...jobba måste man ju göra i evigheter framöver. Suck.

Bihåleinflammationen

2009-12-08T09:04:00.002+01:00

Jaha, fått starkare pencillin...o det verkar ge med sig, skönt! Imorgon kan jag nog gå till arbetet igen.

Annars är det ok. Fixar här hemma med ommöblering av våra sovrum...alla utom en familjemedlem ska byta rum. Det krävs en del arbete vill jag säga, phu! Måla om ett av rummen bla. De två äldsta killarna ska nu bo på övervåningen med eget tv rum/arbetsrum oxå, det blir så bra. De får vara mer ifred där.

Jag har startat en till blogg. Min "hemma hos mig" blogg. Jag är intresserad av att fixa/pyssla här hemma. Men jag vet inte...på ett sätt känns det lite ytligt. De jag hittar som bloggar om detta ägnar i princip alla tankar åt vilken ljusstake de ska ha där och där...typ. Känner mig mer "hemma" här. Får se...

Musik

2009-12-07T10:29:00.002+01:00

Musik är så läkande. Jag lyssnar väldigt mycket på musik...helst med texter som säger mig något. Jag har svårt att koncentrera mig på att läsa böcker, har flera påbörjade som ligger i en stor hög, då är musik befriande.

Skriver o fixar en del på hemsidan. Det är terapeutiskt för mig. Ser att vi nu har haft fler än 4000 besökare! Det värmer. Vi gör nytta.

Jag har även planer på att göra en till blogg. Om inredning. Det är jag väldigt road av. Pyssla här hemma. Det är liksom ngt positivt. För mig. Vi får se.

Läget

2009-12-06T10:54:00.002+01:00

Julen närmar sig.

Jag har bihåleinflammation som inte vill ge sig, spränghuvudvärk. Suck. Orkar inte baka. Har pysslat lite, tagit fram juleljus...i år blir det vit jul. Vit gran. Grönt o vitt. Är trött på allt det röda. Jag gillar shabby chic stilen, det danska.

Det var nog allt för nu. Skriver mer senare.

Mamma

2009-12-03T10:49:00.003+01:00

Hon ringde nyss.

Vi pratade om julafton. Vi var här förra året. Jag har sagt att jag inte orkar ha det här i år.

"Jag är oxå trött!!" säger hon då. Hon måste ALLTID vara mer trött än mig! Tänk om hon någon gång hade förmåga att vara min mamma. Låta mig få bli ompysslad...men nej, det sker sällan.

"Vi brukar ju dela på julafton...vara här, o sen hos er, o sen hos X..." sa jag.

"Ni sa ju att vi kunde vara hos ER" sa jag.

"Men jag jobbar dagen innan, jag är trött" svarar hon då.

Jag skulle tycka det vore skönt om mamma sa att vi visst kunde vara hos dem o att hon tycker det blir kul...men nu säger hon "ok, vi är här så blir det inget tjafs, pappa o jag vill inte ha ngt tjafs!"

Vet ni, jag har ingen lust ALLS att fira julafton med dem, om det ska vara på det här viset. Kan man välja att fira på var sitt håll? Jag vill att julen ska vara frid o ch ro, men nu känns det bara som ett stort orosmoment.

1 december

2009-12-01T18:52:00.002+01:00

jaha, så är julmånaden här, igen. Det är härligt o ledsamt på samma gång. Du är inte här. Vissa stunder är det så oerhört svårt att förstå att du är borta. Kanske kommer jag aldrig helt förstå...det var så länge sedan vi sågs. Så länge sedan. Glömmer dig ALDRIG. Jag känner ändå att din själ vandrar nära min. Du är här, någonstans. Jag vägrar tro att det bara tar slut, livet. Det fortsätter bara på ett annat sätt.

Vad tror/tänker ni? Vad händer med själen när vi dör?

Advent

2009-11-29T09:33:00.003+01:00

Frid i huset. Så skönt.

Jag mår bra. Lugn i själen. Pysslar inför jul.

Skriver mer snart.

Kram till er alla där ute.

Till Dig, som skriver under signatur "lillasyster", du får gärna maila mig om du vill. apelsin03@live.se

Minnen...

2009-11-25T20:22:00.003+01:00

Rotade tillsammans med pappa i dina kassar(står i mitt garage...) där dina pärmar, böcker etc finns. Vi har inte orkat rensa. Jag hittade BREV jag skrev till dig 1995, då du pluggade i Tyskland. Rev upp så mycket minnen. DU FATTAS MIG................skit oxå. VARFÖR?

SAKNAR

LÄNGTAR

VILL SE

KRAMA

PRATA

VARFÖR LÄMNADE DU OSS? I SÅ STOR PLÅGA O SMÄRTA?

DÄRFÖR ATT DIN PLÅGA VAR FÖR STOR ATT BÄRA...

JAG KÄNNER ATT DU FINNS DÄR UTE...NÄRA

DU VANDRAR NÄRA MIG

skydda mig

värm mig

håll om mig

när tårar rinner

Till Er, mina vänner här!

2009-11-21T16:57:00.002+01:00

Ni är så fina! Jag trivs med att blogga här. Hinner inte så mkt dock nu när jag är inne i ekorrhjulet igen. Precis så känns det. Rätt skönt att jag nu vågat mig ut i världen o är tillbaks på jobbet. Dock är jag rätt slut! Inte van vid tempot. Vet inte om jag någonsin kommer få upp tempot till 100% men det gör faktiskt inte så mkt längre, jag tar det som det kommer.

Igår kväll var jag ansvarig(tills med 4 andra föräldrar förståss) på klassfesten i äldsta sonens klass, intensivt och roligt! Nu ska vi äta god middag, sen film. Lugnt o skönt. Ladda inför killkalas imorgon! Minstingen har fyllt 6 år.

Ta hand om Er!

Pengar, jobb och hemsidan

2009-11-19T08:45:00.003+01:00

Pengar har jag för lite...att vara sjukskriven tär enormt på resurserna. Jag är så trött på det. Antar att det bara är att kämpa på. JOBBA JOBBA o tjäna pengar för att fylla igen alla hål.

Jobbet fungerar. Är dock så TRÖTT. Det tar på krafterna att jobba 75%. Är sjukskriven 25% till 15 jan. Undrar om jag någonsin kommer orka jobba mer än 75%? Nu jobbar jag 75% av 87,5%(min vanliga tid). När jag är klar ska jag jobba 75% av 100%.

Hemsidan. Ser på räknaren att många läser vår sida. Däremot är det TYST med kommentarer/reaktioner...det gör det tyngre att driva sidan känner jag. Det har vi båda nu signalerat på sidan. Rätt eller fel? Vi är ju själva sörjande systrar...

Ny vecka

2009-11-16T08:55:00.002+01:00

Jaha, så har vi ännu en vecka att leva här på jorden. Mina tankar om livet har förändrats brutalt sedan min bror dog. Att ta vara på det viktiga i livet har blivit en del av mig nu. Förut kunde jag fastna i oväsentligheter. Nu ser jag mycket tydligare vad som är viktigt att fokusera på och inte. Människor som tar mer energi av mig än de ger mig undviker jag. Förut tänkte jag ofta om ngn hade en sur uppsyn att det var MIG det handlade om, att det var MIG hon/han var irriterad på. Nu ser jag det mer klart. Alla får ta ansvar för sitt sätt att möta andra människor. Jag kan bara ta ansvar för mitt beteende.

Jag försöker njuta av livet, både vardag som helg, lyssnar på fin musik när vi lagar mat, kan ta ett glas vitt en vardag om jag känner för det, unnar mig att gå på ansiktsbehandling, struntar i om inte huset är tipptopp städat, försöker umgås med ungar o man.

Däremellan har jag mina svackor, gråter mer inombords nu, över små små minnen/upplevelser i nuet som dyker upp kring min bror. Det kan vara att jag tänt ljus, sitter ner, lyssnar på Il Divo och tänker vad skönt jag har det, i de stunderna saknar jag att min bror inte får vara HÄR med mig och njuta såsom jag gör...blir så sorgsen av att HAN inte får njuta av det. Det gör ont. Så ont. Att vara nära hans underbara dotter och att han inte kan vara med och se henne, hur go hon är, hur lik hon är honom i mycket. Herregud vad sådant gör ont ända in i benmärgen.

Vaccin

2009-11-13T11:20:00.002+01:00

Jaha...nu är familjen vaccinerad. Barnen har klarat sig utan större krämpor. Jag fick ont i kroppen/feber igårkväll, knappt sovit inatt. Hemma idag.

Annars är livet rätt ok just nu. Ingen ångest, lugn i huvudet och allmänt nöjd.

Har skrivit en del om barn på hemsidan. Tips om böcker. Jag ska gå på en intressant dag 10 december här i Stockholm "barns psykiska hälsa-en utmaning också för förskola/skola" gå gärna in på www.socialstyrelsen.se sök på konferenser.

Forts.

2009-11-08T22:04:00.003+01:00

Blev efter ett tag sjukskriven på heltid, från februari 2009-augusti 2009....pga utfrysning av kollegor, dålig arbetsmiljö/omhändertagande av mig som "nyåterkommen efter sjukskrivning" samt sorg och kris efter min brors död.

Väl tillbaks har jag nu alltså bytt avd till en 3-5 års avd. Blev rätt kyligt emottagen i början men det har blivit bättre. Dock bjuds jag inte in i ommöblering mm av kollegor(alla tre montessoriped). Min vikarie o jag är lite utanför det o är mest med barnen. Känns frustrerande när jag har mkt mer att ge. Fick nyligen veta att en av kollegorna på denna avd(som jag arbetade med på förra avd, hon har oxå bytt hit) har sagt om mig till min vikarie "hon har bytt avd 2 ggr, hon vill förändra/har för mkt idéer, ingen vill samarbeta med henne, ta hennes idéer med en nypa salt". Jag kommer bra överrens med min vikarie o hon blir oxå utfryst ibl så vi pratar m varann. Jag har pratat med min arbetslagsledare. Hon menar att denna avds "skitpratarattityd" funnits länge, innan mig! Det är ledningens största problem, att komma till rätta med dem...bra att jag fick veta det innan jag valde just denna avd. Stor suck!

Så nu vet ni....

Annars har min helg varit bra. Varit hemma o fixat o donat.

Nu ska jag sova. Go natt.

Mobbad...

2009-11-07T10:19:00.002+01:00

Jag har börjat arbeta igen, nu 75%. Hur mycket ska jag orka ta då??? Jag trodde/tyckte att jag hamnat på en trevlig avd med trevliga kollegor...tji fick jag, igen...jag fixar det snart inte mer. Dock har jag gått igenom så mycket i mitt liv nu, jag har vuxit i mig själv, så egentligen tar jag inte åt mig utan ser mest på dem som "vad lågt beteende! Att de orkar".

Vad är då problemet? Jo, när jag började på mitt nuvarande jobb, augusti 2007, var min bror svårt sjuk i psykos/deppression, vilket ju inte gjorde mitt privatliv till det lättaste. Dessutom har förskolan montessoripedagogik(jag sökte dit eftersom jag var nyfiken) vilken jag inte är utb i. Hamnade med en gammal montessoripedagog vilken totalt lämnade mig åt mitt öde, hon körde sitt race o jag blev lämnad att ensam försöka nå barn o pedagogik i denna nya miljö. Inte det lättaste. Vi hamnade i kollision eftersom jag inte är den smidigaste att ha att göra med. Jag har tankar/åsikter/nya idéer helt enkelt. Vilka INTE passade här, "här arb vi montessori! Glöm ALLT du tidigare lärt dig o lär denna pedagogik!"blev jag tillsagd. Redan där borde jag väl ha sökt nytt jobb...men envis som jag är ville jag stanna o lära.

Våren 2008 bytte jag, pga personkemi, till småbarnsavd. Fick "order" av chef att gå in där o bryta en negativ stämning. Inte lätt. De satt o fikade hela förmiddagarna, barnen var för sig själva runt dem, 1-3 åringar! Barn blev skällda på om de stökade runt i rummet bredvid, där INGEN pedagog fanns! Inga barn fick gå ut, "det är för kallt!" enl ped. Suck. Jag iaktog dem. Blev mer o mer irriterad. Vad är detta?? Jag började gå ut med 4 barn/förmiddag. Målade med barnen, etc. Kollegor såg, blev rätt störda på mig. Redan där kom vi ju på kant. Min bror dog. Jag blev borta LÄNGE. Kom tillbaks, två kollegor hade bytt avd en kvar. Samt en NY kollega...de frös ut mig(gamla kollegan hade väl berättat hur knepig jag var...)

forts följer....

Bra blogg

2009-11-05T15:40:00.002+01:00

Hittade en bra blogg, främst för yngre tjejer/killar men jag tror alla kan hitta ngt där. Bra blogginitiativ av en ung tjej! http://www.jjuno.blogg.se/

Nuläget

2009-11-03T19:30:00.002+01:00

Jag mår bättre just nu. Jag orkar med barnen, jobbet, hemmet mer än jag gjort förut. Jag orkar utan att behöva dra mig undan av utmattning. Jag har fått en annan inställning till livet sedan min fina bror dog ifrån oss. Många av de saker jag tidigare värdesatte är nu mindre viktiga och tvärtom.

Idag har jag, efter jobb o skola, bakat kaka med minstingen, 5 år. Jätteroligt! Han knäcker ägg som ingen annan, häller i o vispar! Diskar bakdisken efteråt o spiller vatten på golvet...o då måste han ju förståss tvätta golvet! Bra blev det o kakan var god. Sen dansade vi till "mamma mu".

Allhelgonadagen

2009-10-31T10:45:00.004+01:00

Älskade lillebror,

idag tänder jag ljus för Dig,

som alla andra dagar...

Du finns alltid i mina tankar.

"jag har ingen pappa"

2009-10-30T21:36:00.003+01:00

Igår sov min brorsdotter över här. På kvällen blev hon jätteledsen...vi satt i soffan, jag tog upp henne i mitt knä, hon grät o grät. "Jag har ingen här, mamma är hemma o jag har ingen pappa" Ahhh, vad ONT det då gör i fasterhjärtat!

-Jag önskar så att pappa fanns kvar här hos dig!

-men vet du gumman, pappa kommer alltid vara DIN pappa. Pappa älskade dig mest på jorden. Men pappa blev sjuk o ibland kan man dö av en sjukdom. Pappa dog av sin sjukdom. "Men varför kunde dom inte göra pappa frisk?? Dumma sjukdom!" Sen pratade vi om pappa...att hon alltid kan tänka "Min pappa heter X. Han var min bästa pappa" Och att "nu är pappa död men han finns hos mig på ett annat sätt". Att så länge vi pratar om pappa och minns pappa så finns han. I våra hjärtan och i våra tankar.

"När jag är hos mamma vill jag inte tänka på pappa. Jag blir så ledsen när jag kommer o tänka på honom för då kommer jag på att han är död. Pappas saker är hos mamma...då tänker jag på pappa...när jag vaknar på natten ser jag pappas skrivbord, då tänker jag på honom o blir ledsen"

- Pratar du med mamma om pappa? "näe. jag vill inte det"

När jag sen pratade med mamman förstod jag på henne att HON ansåg att NÄR flickan blir påmind om pappa ska vi AVLEDA henne o prata om ANNAT! Så att hon inte ska behöva bli ledsen...men då skjuter vi ju bort hennes sorg istället för att hjälpa henne att bearbeta den! Jag kan tyvärr inte förklara hur fel det blir när hon gör så, för hon har sin åsikt klar o den rubbar ingen på. Typ, pratar vi inte om pappa/tänker på honom behöver man inte vara ledsen/må dåligt. Suck.

Det enda jag kan göra är att låta flickan prata/gråta/sörja hemma hos oss. Bråkar jag med mamman får vi inte träffa flickan...

Jag är storasyster. Min bror heter X. Han är död. Han var en underbart go bror och pappa.

Du finns med mig varje dag fortfarande, fast på ett annat sätt. Jag pratar ju med dig. Vid fotot ditt, tyst i mitt huvud för jag ofta en konversation med dig. Ibland blir jag så ledsen att du inte kan svara mer...jag försöker då tänka hur DU hade resonerat. Du stöttar faktiskt mig fortfarande! Du var mer logisk, gjorde saker, var stark i dig själv. Jag är mer känslomänniska "jag tänker/jag känner" medans du var "jag gör, jag vet, jag kan". Ditt logiska resonemang o dina teorier om saker o ting saknar jag jättemycket! Saknar våra diskussioner...om stort o smått. I vår familj diskuterade vi jämnt!! Hetsiga, intressanta, givande diskussioner. Åh! DEM saknar jag. Nu när inte du finns här har dessa diskussioner tystnat mkt mer.

Du var så levande, så fysisk, stor o stark. Kunde bli riktigt arg. Så man hoppade till ibl. Skrattade så högt o gott när du mådde bra. Ditt leende ansikte...DET minns jag! Du gick din egen väg, fast o beslutsamt. Jag har alltid varit mkt mer veligt lagd.

Du fattas mig! Du fattas din lilla dotter! Jag gör allt jag kan för att finnas för henne. Jag tror att hon känner det.

Lillasyster

2009-10-29T23:18:00.002+01:00

Hur jag hanterar andras oförmåga att förstå min sorg? Jo du...jag var i början jätteanti alla "andra" som inte var insatta i mitt trauma. Tex kollegor på jobbet(när jag försökte återgå att jobba) som sa "jaha, är allt bra nu?!" som om det "går över"! En annan som sa "ja, nu är han där han ska vara i alla fall" apropå att vi just då hade urnsatt min brors aska...förstå vilken omänsklig kommentar!! Shit vad det gjorde ont. Näe du, det går inte att få andra att förstå/bry sig/fråga hur det är...jag har kommit dit att jag struntar i dem. Jag tänker mest om dem "oj, det är inte mkt ni vet om livets värde egentligen" när jag ser människor runt mig i vardagen. Tex kollegor.

När jag säger till min mamma "jag saknar min bror! Det gör så ont." svarar hon mig ALLTID "ja! Vem gör inte det!" MEN JAG VILL INTE JUST DÅ HÖRA HUR MKT HON SAKNAR HONOM! Jag vill bara få bekräftelse från min mamma, att hon ser mig o MIN sorg efter min bror....jag vill inte just då höra om HENNES sorg! Men så reagerar min mamma i många situationer...jag är van. Även om det varje gång river i mina sår. SE MIG MAMMA! Vill jag säga till henne men jag orkar inte. Jag tror hon skulle misstolka mig, som hon brukar göra i de situationerna.

Maila gärna mig. apelsin03@live.se

Till Dig, anonym lillasyster!

2009-10-28T11:15:00.003+01:00

JAG FINNS HÄR för Dig. Jag vet hur det känns att förlora en bror i suicid. Det gör ONT. Alla tror att den största sorgen "ägs" av föräldrar, ev fru o barn. Men man kan inte MÄTA sorg! Det är relation o närhet till den som dör som betyder något. Desto större kärlek vi känner desto större blir sorgen o saknaden. VI syskon glöms bort. GLÖMS. Vår sorg är STOR. Du vet, det sägs att den längsta relationen i livet har man/borde man ha med sitt syskon.

Föräldrar, fru o barn tas om hand, får mängder med blommor o omtanke från MÅNGA. Inga blommor, i princip, kom hem till mig när min lillebror dog. En bagatell kan tyckas men en blomma kan stå för så mycket "jag bryr mig om dig, jag ser din sorg, jag tänker på dig".

Nallekramen här intill är till Dig. Från mig.

Kom gärna tillbaks hit. Jag finns här.

Den som dör försvinner inte! Vad respektlöst att säga att den "döde är försvunnen, tänk på de som lever"....det har jag oxå fått höra. Det gör mig röd av ilska! Min bror försvinner aldrig. Han finns i mitt hjärta. Jag tänker på honom varje dag. Jag pratar med honom, resonerar med honom! Tänker mig hur han skulle ha kunnat svara...han ger mig styrka. Han är med mig i mitt liv, han kommer alltid vara en del av mitt liv. Även om sorgen o saknaden vissa dagar blir för övermäktig, så att jag måste slå bort tankarna på min lillebror. Så svårt blir det somliga dagar...som igår. Tänker jag på honom de dagarna brister mitt hjälpligt ihopsydda hjärta upp igen....

Läs gärna vår hemsida http://www.vsmis.dinstudio.se/

KRAM!

Livet

2009-10-27T17:09:00.003+01:00

Vart tar det vägen? Läser i systers blogg om saknaden av det vi hade här i våra bloggar förut...gemenskap, tröst, att bli sedd. Mitt i vår stora sorg. Att möta dem som upplever hur det är att mista en kär i suicid. Dem som lyssnar till våra innersta tankar o känslor. Vem lyssnar nu? Där ute, i livet? Inte är det många som ids lyssna inte...man blir ensam. Bland dem som lever på i sina underbara små lyckliga liv...

Jag stapplar mig fram. På jobbet, i familjelivet, i allt det som kallas livet...jag har insett att om jag tänker för mkt kommer jag gå under. Har börjat slå undan tankar på min bror nu, när han dyker upp i mina tankar går jag runt tankarna.... för JAG ORKAR INTE! Orkar inte ta in att han är död, just nu.

Känner mig ensam.

sjuk

2009-10-27T12:05:00.002+01:00

Hemma...förkyld, feber. Suck.

På torsdag ska jag till min psykläkare igen. Sjukskrivningskoll inför November. Borde nog fortsätta med 50% jobb. Känner press från kollegor att jobba mer..."du kommer bara några timmar...", ok det är bara en som säger så o jag tänker inte ta åt mig! Dock inte lätt...pratade med fkassetanten igår. Hon sa att jag har tendens att stressa på, som jag gjorde sist innan jag ju fick bli helt sjukskriven. Hon tycker jag ska fortsätta på 50%.

Sen har jag fått nytt "sökajobbinfall" IGEN. Såg ledig förskollärartjänst. Verkade toppen. Så jag slängde givetvis iväg en ansökan, via nätet...går ju på ett knapptryck. Dagen efter ringer de o vill GÄRNA att jag kommer på intervju. Ahhh.....typiskt mig! Känner nu att jag nog inte fixar stressen det innebär att börja nytt jobb, just nu. Tänk att jag hela tiden skenar iväg som en gallopperande häst. Som att hjärnan är tre steg före mitt förnuft. Impulsstyrd till max. Blä! Sen får man ju inte söka jobb när man är delvis sjukskriven! Får fkassan reda på det blir jag av med sjukpeng direkt. Tänk att jag hela tiden ställer till det för mig. Det är tredje jobbet jag söker under min sjukskrivning. Jag har ändå kommit mer till rätta på mitt nuvarande jobb....måste resonera med min läkare på torsdag. Vad tror ni? Normalt eller maniskt beteende??

Fredag

2009-10-23T21:44:00.002+02:00

Skönt med fredag. På jobbet fungerar det ok. Rätt skönt att komma igång att jobba igen även om jag är grymt trött just nu...det frestar på att arbeta/vara social/ge av sig själv...

Min sömn är dock i dåligt skick nu...sover uselt! Sömntabletterna är skit. Jag vaknar o kan INTE somna om, börjar grubbla på allt o inget. Ligger o jagar upp mig, blir irriterad över ngt tex. Suck! Är RÄDD att det ska påverka mig negativt om jag inte får bukt med sömnen snart. Märker att jag far iväg o blir idéspruta så fort jag sover mindre. INTE bra. Jag har tänkt gå upp till 75% i november...undrar vad läkaren tycker? Jag har fått förslag på ett mkt bra 75% schema. Den som lever får se brukar jag tänka nu förtiden.

Har varit på IKEA o kollat ut kök. Vi får bidrag av mina föräldrar! Annars hade vi inte haft råd. Nu har vi ett mörkbrunt 80 tals kök(Poggenpohl!), visserligen modernt NU men ändå...lådor är skeva o slitna fronter, inte så kul. Nu blir det vitt kök, svart kyl o frys, bara kakel över spis/diskbänks delens vägg o fläktkåpa...mums! Draglådor o ugn i högskåp utmed fönsterväggen...det kommer bli så snyggt. Vita högblanka fronter. Jag kommer bo i köket! Nåde den som smutsar ner mina vita skåp!

Jobba

2009-10-20T12:56:00.003+02:00

Imorn går jag till jobbet. Varit hemma må o idag. Magont, ångest o kryp i kroppen...olustkänslor.

trött

sover

ännu tröttare

orolig

kan inte ta mig för NÅGOT

kryper i kroppen

=MIN BIPOLÄRA DAG....

Skitdag

2009-10-19T09:01:00.002+02:00

Fick akut jobbångest imorse. Ringde o sa "jag har kräkts o ont i magen, hemma idag o imorn". Eg har jag diarré o skitont i magen, det hade väl räckt att säga? Men jag är rädd att de ska tycka "larvigt det kan man väl jobba med?!". Att inte orka gå till jobbet mina down dagar har jag haft mkt problem med...känner jag minsta motstånd på jobbet, typ sur butter kollega, tar jag åt mig som en svamp! VARFÖR??? Blir då gärna hemma, för ngt litet ont, intalar mig själv "jag är nog lite risig idag...?" sen ringer jag...det ger ju bara dåligt samvete o MER ångest/dåligt mående. Jag är så less på min sjukdom. Hur ska man orka? Vet inte...

Måste prata med min KBT terapeut om det här, kanske kan hon hjälpa mig? Hoppas verkligen det.

Trött och ÅNGEST

2009-10-17T11:24:00.002+02:00

Fy fasen vad dåligt jag mår idag. Trött men ändå som att det kryper av oro inne kroppen, kan inte sova fast jag borde...kan inte ta mig för ngt, går bara runt, kan inte sitta ner.... . Har haft en tuff vecka, varit ensam med barn hela veckan. Inte bra. Nu blir det efterdyningar. Blä. Så trött på den här skiten. Bipolär.

Tog en sobril, kanske blir lugn snart. Måste hyra en film. Kan INTE läsa böcker, ingen ro alls till det.

Hatar ångest.

Gnäll...

2009-10-15T14:29:00.003+02:00

Jag arbetar 50% nu, det är just nu fullt tillräckligt för MIG. På avdelningen arbetar 3 montessoripedagoger, jag samt en tjej som täcker upp för mig tills jag är uppe i fulltid. Enl mig fungerar det bra. Tydligen fungerar det mindre bra enl montessoripedagogerna....det gnälls samt antyds att "det är så jobbigt nu, vi är för MÅNGA personal!! Det blir rörigt i barngruppen!!" suck! Annars hör man ju att barnomsorgen går på knäna för att det är för LITE personal. Ok, det är en rörig barngrupp vi har, flera 3 åringar som INTE kan sitta ner o koncentrera sig längre stunder(vilket barnen bör kunna i en montessoriverksamhet....). Jag ser ju gruppen o pedagogernas arbete lite utifrån eftersom jag inte varit där så länge samt att jag INTE är utb montessoriped. Jag är förskollärare. Enl mig är ju treåringar oerhört intensiva, mkt spring i benen, så HUR ska de då kunna SITTA koncentrerat o arbeta med ngt i tre timmar varje förmiddag???! De behöver gå ut o springa av sig...det har jag föreslagit, då får jag till svar "jo, men ta 5 åringarna så kan vi arbeta med 3 åringarna, lära dem att koncentrera sig/sitta still" suck, det är just HÄR vi har min sneda inställning till montessori. Det är för mkt "sitt still/var tyst/lyssna på fröken som VET" Att jag sedan måste bita mig i tungan ofta för att inte säga min åsikt är svårt. "Är du här arbetar du montessori" Punkt o slut på diskussion.

Jag har sökt utb till specialpedagog/speciallärare till våren. Kommer jag in tänker jag plugga. Vet ni hur tidigt inpå man måste meddela sin chef att man ska plugga?? Jag vill inte säga ngt förrens jag kommit in...eller ska jag förbereda dem på det?

Jag ser det snöar!

2009-10-14T09:15:00.003+02:00

Sitter vid datorn o tittar plötsligt ut, DET SNÖAR!!!

Åh, jag tycker om snö och gnistande klara vinterdagar. Det värsta är att jag fryser på vintern, burrrr.

Oj, måste fara till jobbet! Kram på er.

Berättat!

2009-10-07T22:03:00.002+02:00

Idag, på jobbet, höll min kollega på o pratade om sin diabetes igen..."det är så svårt att ställa in! Jag vet inte hur jag ska äta...suck" sa hon. Då min andra kollega undrade när jag ska gå upp i 75%....hon undrade om det var läkaren som bestämde hur länge jag ska vara sjukskriven??!! Ja svarade jag, läkarn bestämmer. Som om jag ber om mer sjukskrivning....nåväl, jag fick fram att jag bytt mottagning, eftersom jag fått bipolär sjukdom, vilken började med min deppression när min bror dog. De lyssnade...jag sa att både jag o min läkare menar att det inte ska vara konstigare än att ngn får diabetes, båda sjukdomarna måste vi lära oss om, hur vi tar hand om oss för att må så bra som möjligt samt att vi måste medicinera. Punkt. Då sa kollegan "jo, jag har ju oxå haft deppressioner från o till för det hade min mamma, jag tror på att det är genetiskt!" så värre än så var det inte! Jag påtalade att jag med mina mediciner samt den kunskap jag lär mig gör att jag mår mkt bra nu. Kändes så skönt att säga!

Måste bara säga att vi igår hade möte, hela arbetslaget, o då gick vi rundan, alla säger ngt om hur de upplever det just nu. Jag sa att det var bra att jobba igen samt att om ngn undrar varför jag varit sjukskriven så länge får de gärna fråga mig...o det gjorde en kollega alltså idag.

Är rätt stolt över mig själv. Det var ju inte så farligt. För vem ska stå upp för vår sjukdom om inte vi själva? Det är i princip bara vi som kan ta bort tabu o fördomar...

Lugn

2009-10-07T09:27:00.002+02:00

Idag arbetar jag 10-13.30, en bättre tid.

Igår var det arbetslagsmöte...kollegorna förväntar sig att jag ska arbeta 75% i november...jag är inte så säker på det...om jag fixar det då. Jag sa lite försiktigt "vi får se hur det blir med det...2 Fick då lite konstiga blickar....

Jag har ju sagt att min bipolära sjukdom inte är värre än att få diabetes...båda medicineras o behöver skötas! Dock stämmer inte det i verkligheten. En kommega har fått diabetes nu. Alla vet. Hon fick gå info på sjukhuset(precis som vi gör...) sen tar hon ju sprutor o kollar blodsockret öppet...HOn bemöts med helt naturliga reaktioner. JAG bemöts med tystnad. Jag vågar inte säga "jag har fått biopolär sjukdom"...det är mer TABU o framförallt skrämmande ff med psykisk sjukdom. Talar NI om det på jobb etc????

Orolig

2009-10-06T09:22:00.003+02:00

Oro i kroppen. Usch, jag avskyr den. Oron, som kryper inuti. Jobba eftermiddag. Dåligt samvete att jag inte gick på föreläsning igår. Jag har ju inte kvällsmöten etc inlagt i mitt schema nu när jag är 50% sjukskriven så varför dåligt samvete?? Vet inte...ingen bra fm. Måste cykla ner o träna lite, pysa ut lite ångest för det brukar hjälpa.

Gjort slut på pengar...köper kläder(som jag i stunden "behöver")via internet, så lätt att köpa där. Pengar slut. Detta är typiskt maniskt beteende hos mig. Köpa=lugn. Fasen oxå. Pengar som ska gå till mat etc.

En annan grej jag har är att alltid gå tillbaks o rätta mina stavfel! Jag avskyr stavfel...

Föreläsning...

2009-10-05T22:35:00.002+02:00

Första dagen på 50% avklarad. Gick bra. Slutade 12 idag. Hade tänkt vila när jag kom hem men som vanligt for jag runt hemma istället med en inre oro o svårt att sitta still, kollar datorn, plockar typ överallt...tills jag stupar av trötthet. VARFÖR kan jag inte bara vara o vila när jag behöver istället för att köra helt slut på mig först?

Jag har inga kvällsmöten inlagt i min arbetstid nu(arbetar all tid i barngrupp nu). Det var en bra föreläsning i ikväll som var ist för personalmöte. Då fick jag genast dåligt samvete för att jag inte gick...fast jag faktiskt inte har tid avdragen för just kvällsmöten. Samt att jag inte orkade! Vid 16 tiden var jag helt slut, gick o la mig, sov till 19.30...därmed är jag pigg NU.

Annars är det ok. Antar jag. Trött överlag. Borde träna...det är så svårt att ta mig dit bara. Jag har oerhört dåligt självdisiplin. Någon som har ngt bra tips?

Helgen

2009-10-04T20:15:00.002+02:00

Åkte ut till landet igår. Skönt med höststormar ute, havet är mörkt o vi eldar brasa inne...tända ljus.

Imorgon börjar min 50% tjänst. Får se hur det går. Tar en dag i taget.

Nu ska jag titta på tv. Kram på er!

Tack

2009-10-02T17:05:00.001+02:00

Tack för att ni håller med mig i "simträningsfrågan", det ger mig råg i ryggen. Jag ska vara med på deras möte. Bara pappor typ är med där....

MER DJÄVLA ARG!!!!!!!!

2009-10-02T10:38:00.002+02:00

Fasen va mkt det är jag blir ARG på nu. Skit. Lyssna nu, äldsta sonen går i simklubb, börjat nyss. Ni vet att jag lägger mig i, har åsikter om det mesta. Tränaren, ordföranden, en tjock gubbe(som förövrigt inte alls ser ut som en simtränare!!) arb på TV4 o filmar ungarna VARJE gång, i vattnet, unde vattnet, från hopptornet ner i vattnet. Varför??? "För att de ska kunna få bättre simteknik" säger gubben...jo, visst MEN han lägger dessutom ut filmerna på YOUTUBE varje gång. VA?????!!!!!!! Varför i helvete??? Fattar han inte att pedofiler hittar överallt.....har mailat honom, fick svar att han minsann ALDRIG hört detta från andra föräldrar....bla bla bla....

Mitt ex, sonens pappa, har reagerat oxå utan att vi pratat om det! Hur kommer det sig att VI är de enda föräldrarna som undrar? Det fattar inte jag. Vad skulle ni göra? Överreagerar jag?

SÅ ARG!!!!!!!!

2009-10-01T20:57:00.002+02:00

Har nu fått svar från polisen. Om mina frågor kring vad för rutiner det finns ; när LPT patient avviker från vården, när den avlidne hittas, när de anhöriga skall informeras samt hur polisen möter anhöriga som skall hämta den avlidnes persedlar(tillhörigheter). Inser att allt inte gick schysst till när min bror försvann från vården. Det gör mig galen av ilska. Blir en djävul med stora vassa horn. Förbannade skitsamhälle.........läs mer på http://www.vsmis.dinstudio.se/ i några av flikarna.

Chefen

2009-10-01T07:23:00.002+02:00

Idag har jag möten...först med chef o facket. Går upp i tid till 50% på måndag....ska försöka få BRA tider. Nu har jag haft dåliga tider, känt mig utnyttjad.

Sen till min läkare. Får se hur det går, sist tycker jag han var arrogant! Idag tänker jag säga vad jag tycker.

Först ska jag jobba mellan 8,30-10....phu, mkt o hålla reda på idag.

Glad för Miras skull

2009-09-30T10:53:00.002+02:00

Fick mail från Mira. Hon går på Carema hjärnhälsan(privat) o jag går på affektivt centrum(landstinget). Min läkare som utredde mig var superbra, men han slutade o bytte till Carema. Nu visar det sig att Mira fått min gamla läkare....jag ringer Carema!

Annars är allt ok. Sjukskrivningsdag idag, skönt. Ska iväg o lämna tillbaks en jacka jag köpte till sonen, den var för liten.

Phu!

2009-09-28T17:43:00.001+02:00

Jobbat 3 timmar idag. Nu har jag sjukskrivndagar tisd o onsd. Skönt. Nästa vecka börjar ALLVARET. Jobba 3,5 tim/dag....

Måndag...

2009-09-28T09:34:00.002+02:00

VÄNTAR! På att gå till jobbet. 13-16. Värdelös tid. Sitter som på nålar. Det går inte att slappna av o ta vara på förmiddagen när man ska vara DÄR hela eftermiddagen. Usch. Jag vill inte jobba....har PMS o det är skit. Jag får inte äta Ziara(naturmedel) mot PMS när jag äter psyk medicin. Så PMS har blivit värre nu. Jättekul....jag behöver inte FLER svängningar än nödvändigt.

Blodprover...måste jag ta på morgonen, fastande. Det har jag skjutit upp i typ 3 veckor nu. Sådana små saker har jag svårt att ta mig för. På torsdag ska jag till läkarn så imorn MÅSTE jag ner till VC o ta prover. Typiskt mig att skjuta upp jobbiga saker.

Hela huset är rörigt. Jag orkar inte. Näe, tar lite kaffe o tittar på tv...flyr en stund. Det är jag bra på, fly in i en film. Orkar INTE läsa böcker. Kvar lite av deppressionen kanske?

Ingen bra dag.

facebook

2009-09-27T20:50:00.002+02:00

Så, nu har jag avaktiverat mitt facebook konto. Skönt. Jag försökte förmedla vår hemsida etc där, men ingen orkade bry sig..."det här med suicid är för svårt att ta in" fick jag höra. Så uppenbarligen hör jag inte hemma på facebook. Jag tycker det är viktigt. Får hitta andra kanaler att föra vidare kampen.

H! Jag vet att du finns där, att du lyssnar. Tack för att du är du.

KRAM!

Moloken...

2009-09-27T16:57:00.002+02:00

Ingen bra dag. Mulet ute, mulet i sinnet. Ont i magen. Bullrar o har sig. Är rätt trött på den nu....

Söndagar har aldrig varit en favoritdag. Kommer ihåg när jag gick i skolan...hade alltid fjärilar i magen på söndagar. Var en orolig själ då jag växte upp. Kände ofta krav på mig att prestera, vara duktig. Vilket även min bror gjorde.

Chattade med Mira http://www.frankie.blogg.se/ igår. Jättego tjej. Jag fick prata om min bror, hur han var som människa, hur det blev...TACK! Så skönt med någon som lyssnar. Är så ensam i det annars. Vill ju prata om min bror! Berätta hur han var, vad han tyckte o tänkte, vill hålla hans minne vid liv...ingen vill lyssna längre, de har fullt upp med sitt. Jag pratar inne i mig själv ist, med mig själv, med MIN BROR. Vi har en inre dialog. Kom på mig själv i går i köket, jag har inga tårar kvar! Men kände hur de rann på insidan istället, där rinner eller droppar de mest hela tiden. Över att ha förlorat bror, över det liv han kunde ha fått leva, över det han missar, det vi missar med honom, det han missar med sin dotter....ja, listan är lång. Allt sånt sköljer in som vågor på stranden. Ångest, saknad, frustration, ensamhet.

Hemsidan

2009-09-25T19:41:00.002+02:00

Jobbar på hemsidan då jag orkar. Det är tungt att skriva om dessa saker...har mailat polisen och vill av dem ha svar kring hur deras rutiner ser ut runt ett suicid...får se vad de svarar.

Har fått kontakt med flera efterlevande på hemsidan. Vi är så många...det är för sorgligt. Men tyvärr sant.

Har tända ljus på byrån hos min bror. Hans minnesbyrå...de brinner varje kväll nu när det mörknar ute. Åh vad jag SAKNAR dig lillebror. Hur ska jag orka leva resten av livet o aldrig mer få se dig? Det är ibl övermäktigt svårt. Jag tror att jag skjuter undan det för att orka.

Skulle ha åkt ut till mina föräldrar på landet i helgen, få lite egen lugn och ro tid. Har dock fått feber o ont i örat. Legat däckad idag. Suck. Så det blev inget med det...mamma o pappa vart så besvikna de med...åker ut nästa helg. Då med minstingen oxå.

Ta hand om er.

http://74.125.77.132/search?q=cache:MeyH3uuyBBAJ:www.svenskpsykiatri.se/calender/Samsjuklighet%2520bipol%C3%A4r%2520sjukdom%2520och%2520ADHD.pdf+concerta+bipol%C3%A4r&hl=sv&ct=clnk&cd=8&gl=se&client=firefox-a

2009-09-23T10:22:00.000+02:00

http://74.125.77.132/search?q=cache:MeyH3uuyBBAJ:www.svenskpsykiatri.se/calender/Samsjuklighet%2520bipol%C3%A4r%2520sjukdom%2520och%2520ADHD.pdf+concerta+bipol%C3%A4r&hl=sv&ct=clnk&cd=8&gl=se&client=firefox-a

Läs, forskning.

Hej

2009-09-22T09:55:00.002+02:00

Ibland tänker jag "hur mår jag idag?" o då har jag inget bra svar till mig själv...det är alltid så många känslor att hantera. SAKNADEN efter lillebror blir bara större. Minns så tydligt sista gången jag såg honom i livet. Fick knappt en kram...han var så innesluten. Jag sa "snälla du! Gör inte illa dig själv!" Aaaahhhhh.......men det var precis vad han gjorde. ONT I HJÄRTAT. Ont.....

Jag har numera en mer sorgsen känsla med mig. Varje dag. Andra säger "du verkar gladare nu!" men inuti....där är jag inte lika glad som de tror. Det blir jag aldrig mer.

Som att det är lika bra att lägga på glad-masken på jobbet. Vill inte blotta mitt innersta längre. Det gör jag bara med dem få jag litar helt på. Ni som varit med om lika som jag.

Känner att min bror är med mig. Finns du där ute? Önskar så att jag trodde på det helt....herregud vad jag vill KRAMA dig.

Regn

2009-09-21T09:37:00.004+02:00

Idag är det en mulen dag, tänk jag påverkas så av vädret. När det är grått o trist blir jag genast lite moloken, nedstämd. DÅ borde jag gå o träna men just då orkar jag inte ta mig för det. Suck!

Men när lillebror dog var det tvärtom, när solen sken o vädret var bedövande vackert kändes det som ett hån. Mulet o regn speglade min känsla mkt bättre då....

Cecilia! Tack snälla om du vill förmedla vår hemsideadress vidare.

Idag jobbar jag 13-16. En helt värdelös tid. Kan inte koppla av hemma då. Som att jag bara går o väntar med fjärilar i magen. Känner mig bortglömd av affektivt centrum. Min förra läkare var MYCKET bättre än den jag har idag. Blä. Nuvarande läkare är helt oåtkomlig medans min andra ringde upp samma dag så fort jag ringde o behövde prata. Affektivt centrum är skit tycker jag. Vill inte gå där....förstår min bror mkt mer nu. Usel psykiatri förstör massor i ett försök till tillfrisknande. Läkarn borde väl ändå ringa o höra HUR DET GÅR nu när jag börjat jobba? Men DET är väl för mkt begärt.....

Ville nå min läkare idag, tror ni det gick? NEJ. De har planeringsdag! INGEN finns att prata med då minsann. Tänk de som mår mkt sämre än mig...fy fasen säger jag.

hemsidan

2009-09-20T20:10:00.002+02:00

Skriver o fixar på hemsidan. Blir lite ledsen att inte några verkar läsa...HUR får vi fler läsare? Vår hemsida är viktig, kan ge många stöd o vägledning.

Läser i systers blogg om "barn o suicid", VAD finns för hjälp om barnets ena förälder dör i suicid? Alltså hjälp till BARNET? Jag kan säga att levde föräldrarna ihop kan det vara enklare att få stöd till barnet. Men när föräldrarna INTE levde ihop(vilket är fallet för många barn) är det genast knepigare. Det är helt upp till mamman att se till att barnet får hjälp...min brorsdotter får tex ingen proffessionell hjälp eftersom mamman inte anser det behövs...

Jag har letat info kring barn, SMÅ barn, som förlorat en förälder i suicid men inte hittat mycket. Jag har faktiskt mailat SPES i frågan. Undrar vad DE gör för dessa små barn. Har tyvärr inte fått svar! Vilket jag finner väldigt dåligt.

En vän

2009-09-17T18:46:00.007+02:00

Har en vän jag just nu tänker mycket på. Jag hoppas att du får BRA hjälp där du är. Vi är fler som tänker på dig. KRAM

onsdag

2009-09-16T16:17:00.003+02:00

Hej,

mår ok idag. Har fixat lite på windows live kontot...jag är inte så bra på datorer men jag lär mig. Igår chattade jag med syster! Roligt, fick mig ett gott skratt när jag fepplade med en skrattgubbe. Så gott har jag inte skrattat på länge, sonen satt bredvid o spelade x-box; "mamma! va roligt att du är GLAD!" det värmde...tack syster för roliga gubben!